Galjbacken
Galjbacken ligger beläget. söder om Västra Vemmenhögs by och Wämunds högar. Det äldsta källmaterialet som nämner galgbacken återfinns i Lunds stifts landebog från 1560-talet. Här anges detaljerade uppgifter om de egendomar som Lunds stift ägde vid denna tid, inklusive att Tyghe Anderssenn i Store Bedinge årligen bidrog med ett landgille för åker och äng i Tullstorp. I dokumentet nämns även marker som tillhörde prästgården.
På den äldsta bevarade kartan över Tullstorp, daterad till 1765, är avrättningsplatsen tydligt markerad. Den ligger i den nordöstra delen av byn, men högen är belägen på Östra Vemmenhögs bys mark, strax öster om gränslinjen. Direkt norr om galgbacken når Västra Vemmenhögs bys södra marker fram till avrättningsområdet. Detta skapar en typisk placering för en avrättningsplats där tre byars marker möts. På kartan betecknas platsen som ”Avrättsplats Gallge Högen kallad”, och det är samma plats som i dag identifieras som ”Galgbacken”.
”Den 24 april 1837 avrättades Drängen Jacob Jönsson, som dömdes för mordet på Pigan Anna Rasmusdotter från Anderslöv. Han föddes den 2 augusti 1808 i Lilla Alstad av bondföräldrar och hade vid sin ankomst till fängelset mycket begränsad kunskap om kristendomen. Trots detta visade han omedelbart ånger över sitt brott och tog gärna emot undervisning i salighetsläran. Även om hans förmåga att förstå var begränsad, lyckades han ändå förvärva en nådig religionskunskap som påverkade hans hjärta djupt. Slottspredikanten C.G. Hörner fick till uppdrag att förbereda honom för döden och hade glädjen att se honom gå till sin död med stort mod, efter att ha mottagit H.H. Nattvard i Tullstorps kyrka samma morgon.”
Lunds stifts landebog från 1560-talet nämner även ”Galie ager” och ”Galle ager”, vilket refererar till åkrarna i närheten av galgen. På lantmäterikartan från 1765 är galgbacken placeras vid gränsen mellan Tullstorps, Västra Vemmenhögs och Östra Vemmenhögs byar, en typisk plats för avrättningar där flera byar sammanstrålar.
Mellan 1752 och 1852 avrättades totalt 13 personer genom halshuggning på galgbacken i Tullstorp. Den 27 februari 1812 avrättades Pehr Ottosson, som hade deltagit i det skånska bondeupproret året innan. Fängelseprästen på Malmöhus noterade följande:
”Den 24 februari 1812 avrättades drängen Mårten Bengtsson från Bara och den 26 februari drängen Pehr Ottosson från Slimminge, som dömts för upprorsbrott till att mista högra handen, halshuggas och steglas. Upprorshandlingen, där dessa visat sig mest brottsliga, hade uppstått som en följd av ett straffbart självsvåld, där allmogen från flera socknar, främst frälsebönder och deras drängar, samlades i stora skaror och vägrade underkasta sig den föreslagna lottningen för att rekrytera soldater till militären. Deras motstånd blev så våldsamt att det, för allmänhetens säkerhet, till slut blev en beklaglig nödvändighet att svenskt blod måste flyta för svenska vapen i denna annars fredliga landsort.
P. Ottosson gjorde inledningsvis något motstånd i hopp om att kunna rädda sitt liv, men när han insåg att allt hopp var förlorat, erkände han sitt brott och anropade Den Högstes barmhärtighet. Båda avrättades dagen efter, den förre vid Dahlby och den senare vid Wemmenhög.”
Den sista avrättningen på Tullstorps galgbacke ägde rum 1848, då Tobias Andersson och Ola Ljung halshöggs för mord. Innan avrättningen fick de dömda lyssna till en straffpredikan i den närbelägna Tullstorps kyrka.
