Wämunds högar
De tre bronsåldershögar som tillsammans formar en triangel ligger belägen högst upp på åsen. Sedan 1648 har dessa högar varit avbildade som runda, gröna fält mot en silvervit bakgrund i häradets sigill, med randinskriften: ”Vemmende Höys Herredt”. Tidigare versioner av sigillet är kända från åren 1524 och 1556. Det är nästan säkert att denna trakt fungerade som centrum för häradet under förhistorisk tid. Detta styrks inte bara av de nämnda omständigheterna utan även av ett par lokala namn. Häradsnamnet är belagt som Vvæmundhøgheret ca år 1300 och därav har namnet uppkallat till Västra Vemmenhög.
Inom Västra Vemmenhögs socken finns ytterligare två gravhögar. En av dem, Björnhögen. Det berättas att en dräng blev lam i ena sidan och vansinnig när han försökte jämna ut högen. Den andra högen, Grushögen och sägs vara hemvist för troll. Enligt legenden bjöds trollens döttrar in till dans av drängarna i byn, men när en av dem spillde öl på en trollflicka slutade trollen att komma, eftersom de avskydde öl.
Det är dock inte bara de fasta minnesmärkena som är intressanta. Överallt i området har man gjort rikliga fynd av lösföremål från nästan alla förhistoriska perioder. När sockengränsen når fram till Dalens sluttningar, där ägorna till Önnarp ligger, upptäcktes ett nästan fullständigt skelett av uroxe (Bos primigenius) från äldre stenålder, som grävdes fram under professor Sven Nilssons överinseende år 1840. Detta skelett är nu uppställt vid Lunds universitets zoologiska institution.
Landskapet har genomgått betydande förändringar och bär på många lämningar från både brons- och järnåldern.